Baggbo Universal Gravitation

SE61393/2011

HIGGS

född den 23 november 2011

Höfter utan anmärkning, A-B.

   

Higgs 7 veckor

 

Higgs, är tikvalpen från fysik-kullen (Scott - Cocovalparna) november 2011, som vi behåller.

Varför heter hon Higgs? Se artikel från SVT, Rapport Luciadagen 2011) nedan. 

 

Forskarna nära Higgs-partikeln

Den är döpt efter Peter Higgs, fysiker från Skottland, som redan på 1960-talet föreslog att den borde finnas.

Men ingen har sett den, eller spåren efter den, Higgs-partikeln. Ändå måste den finnas någonstans.

Partikelfysikerna på anläggningen CERN, hundra meter ner i marken utanför Genève har de senaste åren

använt världens största partikel-kolliderare i jakten på den svårfångade lilla partikeln.

Ett första svar
I dag kom ett första svar från CERN-forskarna: vi är betydligt närmare gåtans lösning.

Den italienska fysikern Fabiola Gianotti sa vid ett seminarium i dag på CERN att det finns en "het" region,

dit man nu kan koncentrera sökandet. "Vi har indikationer på att Higgs existerar, och ett mer exakt svar hoppas

vi ha under nästa år". Chefen för CERN, Rolf Heuer, beskrev läget så här: Fönstret för Higgs-massan blir mindre och mindre.

Vi har gåtfulla indikationer. Vi har inte funnit den ännu, vi har inte uteslutit att den finns ännu.

Mindre och mindre
I äldre tiders fysikböcker kunde man läsa om protoner, neutroner och elektroner som tillsammans bildar atomer.

I dag vet vi att atomkärnorna måste delas upp i mindre partiklar än proton och neutron.

Men sammanlagt bildar de här kvarkarna, bosonerna, gluonerna och leptonerna fortfarande atomer,

som i sin tur bygger den vanliga materien. Higgs-partikeln behövs nu för att fullborda fysikernas standardmodell för

hur universum är uppbyggt i minsta beståndsdel. Fysiker beskriver Higgs-partikeln (eller Higgs-bosonen) som

en vågrörelse på ett oljigt fält eller ett slags sirap som genomsyrar hela universum: det s k Higgs-fältet.

Higgs behövs
Higgs behövs för att ge de andra partiklarna deras massa. Partiklar med stor massa antas ha en svärm av Higgs på sig,

som gör dem trögrörliga. En populär analogi jämför det med en kändis som försöker gå genom ett rum, där alla

vill prata med honom eller henne. De samlas i klunga runt kändisen, som då får svårt att röra sig. Man har vid

flera tillfällen tidigare matematiskt räknat fram att en viss partikel borde finnas, och senare har man mycket riktigt

funnit den vid laboratorie-experiment. Man hoppas på samma resultat denna gång.

Kortlivad
Problemet är att om teorierna stämmer, så borde Higgs-partikeln vara väldigt tung. Och framför allt väldigt kortlivad.

Den lever bara i bråkdelen av en sekund, innan den faller sönder i andra delar. Det här gör att man

måste använde extrema energinivåer i kollisionerna på CERN. Man jagar liksom en otroligt svag radiosändare,

som man vet ska finnas någonstans där ute, men inte har en aning om vilken våglängd den sänder på.

Om Higgs-partikeln - eller det enormt korta ögonblick då man kan spåra den - går att mäta, då har man gjort

en riktigt stor vetenskaplig upptäckt. Det blir förmodligen Nobelpris av det. Om man inte kan se spår efter den,

så är något fel i standardmodellen. Det vore en smärre sensation, och läroböckerna lär bli bland de första offren

för ett sådant teoretiskt misstag.

(Thomas von Hejne)